Dela nyhet
Delad poäng i våravslutningen…
2 jul 2021
Det var med stor besvikelse vi kunde konstatera att Viljan Strängnäs plockade sin första poäng i årets seriespel i våran våravslutning.
Denna afton förtjänade vi varken mer eller mindre än den poäng vi fick med oss hem.
Med 5 inspelade poäng på de första fem matcherna i årets seriespel åkte vi till Strängnäs med förhoppningar att avsluta vårsäsongen med en seger och en skön känsla att ta med oss in i sommaruppehållet.
För motståndet stod tabelljumbon IK Viljan vilket på förhand kändes som en passande uppgift med tanke på vår insats mot Enskede senast.
Då stod vi upp bra mot ett förmodat topplag och skapade tillräckligt med möjligheter för att få med oss ett bättre resultat och kunde vi bara komma upp i samma nivå denna afton var jag övertygad om att vi skulle åka hem med ett positivt resultat.
Samtidigt var vi väl medvetna om att hemmalaget skulle ge allt för att spräcka sin nolla i poängkolumnen så vi var ytterst noga med att påpeka att vi var tvungna att matcha deras inställning för att kunna vinna.
Vi hade en tydlig matchplan för hur vi skulle sätta vår prägel på denna fajt och det var med en optimistisk känsla i kroppen vi klev in på Larslunda IP.
Tyvärr gick det inte alls enligt vår plan…
Vi startade matchen bra.
Redan efter några minuter hade vi en jättemöjlighet att ta ledningen då Lisa tråcklade sig fram och plötsligt var fri framför mål men tyvärr dröjde avslutet nån tiondelssekund för länge och en försvarsfot hann att täcka skottet som gick tätt över och resulterade i en hörna.
Efter den chansen var det ganska sparsmakat med heta lägen då vi allt som oftast slarvade i de avgörande momenten.
Tog det inte stopp vid den sista passningen var avsluten både tama och missriktade.
Med dryga halvtimmen spelad kom dock en aktion som osade beslutsamhet och vilja.
Lisa hittade fram till Bea i djupled och vår anfallare skapade sig yta genom att vända bort sin försvarare samtidigt som hon klev in i banan.
Med ett skoningslöst avslut pangade hon in 1-0 i närmsta krysset och dödläget var brutet.
Härligt!
Jag trodde att målet skulle få eventuella nervknutar att lossna och att vi skulle ånga på ordentligt efter det men tyvärr fortsatte vi vara passiva och mängden felpassningar var under all kritik.
Jag tappade räkningen på hur många möjligheter vi slarvade bort på grund av detta och när domaren blåste för halvtid var jag trots vår ledning inte alls nöjd med vad vi presterat så långt.
Som tränare försöker jag alltid vara positiv och framåtriktad men den här aftonen var det svårt att hitta något positivt från den första halvleken mer än det faktum att vi var i ledning .
Vår matchplan med en tanke att sätta hög press verkade inte alls ha nått fram till spelarna med tanke på hur passivt vi agerade.
Lägg därtill den enorma felprocenten i vårt passningsspel så blir det inte svårt att förstå att Viljan kände vittring på poäng i den här matchen.
Det gjorde mig extremt irriterad då det var så tydligt att vi i grund och botten är ett bättre lag.
Med all respekt för vårt motstånd denna kväll men de gånger vi faktiskt kom i närheten av att spela som vi vill och kan så märktes nivåskillnaden.
Dock så visade hemmalaget ett klart mycket större hjärta och det kommer man rätt långt med i fotboll.
Dom sprang mer, var rejälare i duellspelet och gav aldrig upp kampen om en enda boll ute på planen.
Jag hade dock stora förhoppningar att denna lilla väckarklocka till halvtidssnack skulle vara nog för att vi skulle höja oss betänkligt under den andra halvleken.
Tyvärr kom aldrig den reaktion jag hoppats på.
Vi verkade fortsätta trycka på snoozeknappen den här kvällen och gjorde sällan mer än minsta möjliga arbete.
Då är det svårt att vinna fotbollsmatcher, även mot en tabelljumbo.
Matchen var fortsatt jämn och visst skapade vi våra möjligheter att utöka vår ledning men precis som tidigare var vi inte tillräckligt skarpa i de avgörande momenten.
Felpassningar och felbeslut fortsatte komma i strid ström samtidigt som hemmalaget kom närmare och närmare i sin jakt på ett kvitteringsmål.
Med drygt tjugo minuter kvar till full tid kom det också.
Tyvärr var situationen på många sätt talande för hur denna afton sett ut i stort.
Efter ett inlägg är vi passiva inne i eget straffområde och får inte bort bollen.
När vi tillslut ändå får en tå på den efter visst tumult så rensar vi inte bättre än att bollen går rätt ut i skottsektorn där en hemmaspelare möter på ett tillslag och borrar in bollen i samma kryss Bea hittade i första halvlek.
Amanda gjorde sitt yttersta för att nå bollen då hon sträckte ut i sin fulla längd men kunde inte förhindra att den gick i nät.
Otroligt surt men inte alls ologiskt sett till hur matchen utvecklat sig.
Sista tjugo minuterna blev en öppen historia där man hela tiden satt på nålar och nånstans började till och med huvudet förbereda sig på värsta tänkbara scenario.
Där och då kändes det nämligen mer troligt än att vi skulle plocka med oss segern hem.
Inte för att hemmalaget på något sätt dominerade matchbilden och skapade chanser utan det var snarare känslan på planen.
Vi var liksom inte där utan var tvåa i mer eller mindre varje situation.
Trots detta var det tillslut vi som fick den sista och kanske bästa möjligheten att trots allt bärga hem segern.
Hanna snappade upp en boll en bit utanför straffområdet och satsade på ett skott från distans.
Bollen såg ut att segla mot målvaktens bortre kryss och det gick ett sus genom publiken men i sista stund vek den av och gick istället tätt utanför stolpen.
Det gick inte att ta miste på lättnaden hos våra motståndare när de insåg att deras första poäng fortfarande var inom räckhåll och kort därefter blåste domaren av.
Samtidigt som Viljan Strängnäs jublade över sin första poäng och att dom därmed tog ett kliv upp från jumboplatsen sjönk våra spelare ihop med besvikna miner.
Det var ju inte så här vi skulle avsluta vårsäsongen.
Denna aftons insats förtjänade dock inte ett bättre öde…
Det går inte påstå annat än att vår start på serien varit riktigt tung och vi är inte alls på den plats vi önskat och förväntat oss.
De senaste matcherna tycker jag vi tagit steg i rätt riktning men denna afton tog det tvärstopp och vi tog istället ett rejält kliv tillbaka.
Jag har uppenbarligen misslyckats med att förmedla vår matchplan eftersom vi inte alls agerar på det sätt vi pratat om innan.
Här blir det en tid av självrannsakan under vårt uppehåll.
Hur ska jag få laget att sitta ihop bättre och agera på det sätt vi pratar om?
Samtidigt så är det alldeles för många individuella prestationer som inte alls når upp till förväntad nivå och om man då inte är villig att ta jobbet så blir det svårt att få saker och ting att fungera.
På många sätt kommer uppehållet lägligt för att ladda om batterierna och starta om på nytt när det väl är dags för höstsäsongen men man bör också utvärdera sin insats hittills.
Med tanke på vad jag har sett på våra träningar så finns det väldigt mycket mer att ta av framöver.
Jag vill dock passa på att lyfta fram en spelare som presterat på en jämn och hög nivå i alla våra matcher och som utan tvekan varit vår bästa spelare hittills denna säsong, nämligen Frida Elofsson.
Med sin inställning har hon varit ett föredöme i både träning och match och i höst hoppas jag att fler kliver fram och hoppar på tåget.
Nu blickar vi framåt, hösten ska gå i SAIS färger!
Saisare framåt!
/Coach
IK Viljan Strängnäs-Smedby AIS 1-1 (0-1)
Målen:
0-1 (31) Beatrice Norén (ass Lisa Pålsson)
1-1 (69) Evelina Wacklin
Varningar Smedby: Hanna Sävhult, Beatrice Norén
Laget: Amanda Nordgren - Tilda Lundström, Frida Elofsson, Nina Dahlholm, Cornelia Fellman - Amanda Ekstrand (72), Felicia Zetterberg (46) - Linn Bärefalk (46), Lisa Pålsson (72), Mathilda Holmberg (72) - Beatrice Norén
Avbytare: Filippa Sjöberg (46), Hanna Sävhult (46), Ester Eriksson (72), Maja Lundin (72), Stina Dahl Forslund (72), Tuva Svensson, Agnes Stenlund (mv)