En insats att vara stolta över!

Isa Jansson är precis påväg att lobba in vårt mål mot allsvenska Linköping FC i Svenska Cupen. Fotocred: Peter Norén

Att vi skulle rå på Sveriges näst bästa lag för närvarande och fixa en superskräll i Svenska Cupen var förstås en utopi.

Men vi lovade oss själva att kunna kliva av planen stolta över vår prestation och hade flera delmål vi ville klara av.

Att kunna pricka av varenda punkt på den listan är en seger i sig trots 1-3 på resultattavlan.

Vilket gäng!

Vilken insats!

Efter att ha tagit oss hela vägen fram till sista kvalomgången i Svenska Cupen via segrar mot Husqvarna och Tun så föll lotten på ett av Sveriges bästa damlag, nämligen Damallsvenskans tabelltvåa Linköping FC.

En minst sagt inspirerande utmaning men också en utmaning som till viss del mottogs med känslor av skräck.

Förra gången Smedby tog sig till denna omgång och fick exakt samma motstånd slutade matchen i storförlust med 14-0 och naturligtvis fanns det en rädsla att något liknande skulle kunna ske denna gång.

Därmed så var uppgiften för oss ledare att inför denna match skapa rimliga förväntningar inom gruppen och delmål som vi skulle jobba mot.

Att skapa en trygghet som innebar att spelarna kunde ta sig an utmaningen på rätt sätt.

Vad är viktigt för oss?

Vad kan vi påverka?

Vilken bild vill vi förmedla till vår publik?

Vi kom fram till att oavsett resultat ska vi kunna kliva av planen och vara stolta över vår insats.

Man kan väl säga att gänget motsvarade förväntningarna med råge!

Då undertecknad missade möjligheten att delta i denna häftiga fajt på grund av tränarutbildning på Bosön tog assisterande tränare Adam över ansvaret att styra trupperna denna onsdagsafton.

Något han löste med bravur!

Med mycket publik på Pre Zero Arena och ett näst intill ordinarie Linköping på andra sidan var det bara att spänna fast säkerhetsbältet och åka med.

Själv gjorde jag det framför en skärm.

Och oj vilken oerhörd stolthet jag kände när jag såg att gänget bestämt sig för att faktiskt ge gästerna en kamp.

Av naturliga skäl var bollinnehavet till stor del i Linköpings favör och vi fick ägna oss åt försvarsspel.

Det var vi också väl förberedda på och gjorde ett heroiskt jobb för att ligga rätt i positionerna och blocka inspel och avslut.

Och Julia klev fram och visade vilken enormt duktig målvakt hon är med ett koppel av vassa ingripanden.

Ett av våra delmål var att klara av att hålla nollan första kvarten och det lyckades vi med.

Men efter tjugo minuter fick vi kapitulera när damallsvenskans skyttedrottning Amalie Vangsgaard kunde nicka in 1-0.

Det var dock inget som påverkade våra tappra lirares inställning till att fortsätta arbeta hårt med samma starka vilja att försvara vårt mål och hjälpa Julia.

Och som dom gjorde det!

Bortalaget kom naturligtvis till ett antal möjligheter men ett fortsatt uppoffrande spel framför eget mål och fortsatta parader från vår keeper höll siffrorna nere.

Det dröjde till 35:e minuten innan gästerna kunde få dit 2-0 och återigen var det LFC:s specielle målskytt som höll sig framme.

Många trodde nog att det skulle bli början på en ketchupeffekt men resultatet stod sig halvleken ut och vårt gäng kunde gå till paus med vetskapen att deras hårda arbete lönat sig.

Jag anar att Adam gav spelarna det beröm dom förtjänat så långt och att mycket av diskussionerna i halvtidsvilan gick ut på att orka hålla uppe samma kompakta försvar under andra halvan.

Sett till första halvleken hade vi checkat av en hel del av de delmål vi satt upp och det faktum att LFC inte lyckats göra fler än två mål gav förstås energi till gänget.

Men det fanns fortfarande ett delmål kvar att försöka uppnå, förmodligen det svåraste, och det var chansen till att spräcka gästernas nolla.

Att andra halvlek skulle bli minst lika tuff var förstås allt annat än en överraskning och inledningsvis verkade Linköping försöka skruva upp tempot ytterligare.

Men vi fortsatte att hålla emot och kunde till och med hitta små andningshål då Mathilda och Hanna kunde hålla i boll felvända för att vi skulle kunna flytta upp laget en aning.

Mathilda bjöd dessutom på en och annan delikatess när hon vände och vred och till och med delade ut en tunnel på sin motståndare.

Med dryga timmen spelad fick vi en frispark en bit in på offensiv planhalva.

Kapten Filippa lyfte in bollen mot straffområdet och efter en touch på klungan av spelare så hamnade den studsande bollen framför Isa som förlängde den vidare i nät med en läcker lobb över målvakten.

Underbart!

Jubel och vild glädje bland både spelare och publik uppstod och vi kunde lyckligt konstatera att det sista delmålet var uppnått.

Plötsligt stod det nu 2-1 och det gick inte att undgå att en viss nervositet infann sig hos gästerna.

Självklart fortsatte LFC:s spelövertag men det såg aningen stressigt ut i försöken att hitta ytterligare mål.

Nu fanns också känslan att dom faktiskt kunde bli straffade om dom inte var noggranna.

Matchuret tickade på samtidigt som vårt svartgula gäng fortsatte följa matchplanen till punkt och pricka trots att tröttheten säkerligen började smyga sig på.

Ingen tänkte dock låta värkande ben och trötta huvuden vara ett hinder utan gästerna fick fortsätta stångas mot ett modigt och vilt kämpande försvar.

Det dröjde nästan en halvtimme av andra halvlek innan LFC tillslut kunde göra 3-1 och återigen var det skyttedrottningen som slog till.

Men inte ens detta fick luften att gå ur oss.

Vi tog sista kvarten i mål och fick i slutändan både en fantastisk arbetsinsats och ett imponerande resultat (trots förlusten) att ta med från matchen.

Vilken afton det blev!

Och vilken otrolig insats från vårt gäng!

Att vi kunde pricka av vartenda litet delmål vi satt upp inför matchen säger inte lite om den här gruppen spelare.

Jag är djupt imponerad och otroligt stolt!!!

Naturligtvis önskar jag att man hade varit på plats så man hade kunnat ösa beröm över allihop direkt men jag skickar istället med er följande sinnebild: när Isa lobbade in vårt mål var det både målvrål och jubeldans som om det vore karneval på Bosön.

Och efter matchen var det imponerade tränarkollegor som delade ut ryggdunkningar till höger och vänster.

Nu tar vi med oss den här prestationen och alla de positiva känslor som insatsen förde med sig vidare in i de avslutande höstomgångarna.

Vi tar även med oss vetskapen om att när vi arbetar tillsammans som ett LAG så kan vi nå jäkligt långt!

Stort tack till publiken som stöttade oss på plats eller följde oss på annat sätt.

På söndag väntar östgötaderby i serien när vi gästas av Boren och vi hoppas verkligen vi ses igen då.

Saisare framåt!!!

/Coach

Smedby AIS-Linköping FC 1-3 (0-2)

Målen:

0-1 (20) Amalie Jörgensen Vangsgaard

0-2 (35) Amalie Jörgensen Vangsgaard

1-2 (59) Isa Jansson (ass Frida Elofsson)

1-3 (74) Amalie Jörgensen Vangsgaard

Publik: 373

Laget: Julia Nyström - Tilda Lundström (87), Frida Elofsson, Filippa Sjöberg, Isa Jansson, Hanna Nilsson (87) - Felicia Zetterberg (62), Beatrice Norén, Amanda Ekstrand (81) - Hanna Sävhult (81), Mathilda Holmberg

Avbytare: Tuva Svensson (62), Ester Eriksson (81), Anna Fredriksson (81), Ebba Jaensson (87), Emilia Axmacher (87)